Kära eventuella läsare.

Jaha, då har man börjat blogga då. Låt mig börja med att presentera mig. Jag är en katt i mina bästa år som bor i en familj ute i skogen. Min vardag går ut på att smita undan så gott det går när familjen vill att jag ska vara utomhus (det är vinter ute, tycks inte bekymra mina ägare), gömma mig för det minsta ynglet som bara vill bära mig och hitta sköna sovplatser.

Häromnatten gjode jag världens kap! Hittade en skogsmus inomhus som jag förstås omedelbart mumsade i mig. Tydligen var det inte så populärt. Rummets invånare, en blivande tonåring, rusade in till sina föräldar och angav mig. Föräldrarna tyckte tydligen inte att det var så dumt, jag fick en klapp och lite beröm. Blev av tonåringen kallad mördaren i flera dagar, men det kan jag leva med. Jag kan inte hjälpa det - det ligger i min natur. Det var värre den gången jag tog in en fågel. Det var inte meningen att jag skulle tappa den, men prova själv att jama med munnen full av flaxande fågel! Den rackaren flög upp på övervåningen. Mamman gav upp ett halkvävt skrik, och ynglen vimsade omkrig. Jag fick gå upp och hämta den och kila ut med den direkt! Har så här i efterhand förstått att det var extra olyckligt att jag kom in med den mitt i frukosten. Tydligen fick frukosten avbrytad för att återupptas dagen efter. De är så känsliga de där människorna.

Nej, nu ska jag leta upp en skön plats att fortsätta mitt vilande på. Framför elden...eller i en säng...nej soffan kanske...